Slutet på en början

Året var 2004. Jag var sjutton år i den nya staden. Skolan låg på en åker, genom ventilationen kunde man ana en svag doft av koskit. Jag hade varit där förut. Min syster hade en gång varit i samma sits. Ny i en liten stad med stora fördomar. Klädd i en vit märkes t-shirt i frotté och en kort jeanskjol promenerade jag de ca fyrahundra meterna från busshållsplatsen ned mot skolan. Cykelvägen jag gick på var omgiven av högt gräs, bränt av sommarens sol. Det var varmt den här dagen och vi skulle samlas i skolans matsal. Nervösa blickar mötte varandra, och jag satte mig vid ett bord tillsammans med en annan tjej. Jag hade turen att inte behöva fylla tystnaden, vilket jag vanligtvis står för. Upprop, samling med den nya klassen. Sex tjejer och fyra killar. Snabbt ögnade igenom vår skara för att döma. Döma, Vem var snyggast, vem var töntigast, vem var bäst. Jag var ny i den lilla staden och skaffade mig snabbt nya vänner. Lyssnade på Fronda, ”vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram”. Kände mig fri. Skaffade nya, vänner, en del var mindre bra val, val som föräldrar inte skulle gilla. Jag och en till tjej från klassen åkte bussen, den långa vägen, fnittrade, hoppade av en stad för tidigt, stannade med våra nya ”vänner” i en annan liten stad. Vännerna bestod bara av killar. Killarna hade ju bara en sak i huvudet, vilket vi självklart förnekade. Dumma, unga och dumma. Vem av oss skulle de få ligga med. Vem av dem skulle hinna först? Musiken dånade ut ur högtalarna hemma hos våra nya vänner. Snart skulle vi ta bussen hem igen, hem mot tryggheten, oroliga föräldrar som låtsades som om de inte förstod vad som pågick fast de stod skrivet i pannan. Ville inte veta, de hade själva vart unga och dumma en gång, kanske i en ny stad, äventyret fortsatte. Slutet på början, början på något nytt, friheten, och den nya staden.