Jag måste ingenting.

Den här helgen måste jag ingenting. Jag måste inte göra några påskägg. Måste inte tvätta fönstren. Måste inte sätta upp påskris, eller någon jävla kyckling på dörren. Alltså förstå mig rätt. Jag gillar påsken. Men jag, vi, gillar inte måste. Livet går ju redan i hundratio. Helt plötsligt är det påsk. Men jag måste allafall ingenting. För jag tänker skita i påsken. Alltså, mina barn tycker om mig ändå, jag tycker om dem också. Men de får inga påskägg. Jag tror att måsten är något som vi föräldrar skapar. Om de vet att de inte får några påskägg den här påsken, kommer de förmodligen inte fråga om det nästa påsk heller. Vii har liksom inte ens förstått att det är påsk. Men idag slog det mig att det var så jävla skönt att jag, (vi, jag och Martin) inte har några sådana måsten. Nästan aldrig. Vi är alldeles för praktiska för det, skapar inte merjobb för oss själva. Vi hade ingen julgran i julas. Fast det står en rosa plastgran i förrådet, längst in. Skitjobbigt. Så vi tog inte ut den.

På vår dörr hängde en tomte ända in i februari. Såg den varje dag, och tänkte, den där måste jag ta ner i källaren. Lägga i lådan med julsaker. Nu ligger den inslängd i min troslåda. Men först låg den på hatthyllan i några veckor. Fastnade i alla mössor varje gång man skulle rycka ned en mössa, pinglade och fick den i huvudet. Jag kommer förmodligen inte hitta den nästa jul.

Men jag tror att man ska komma ihåg att det är man själv som skapar stressen, sin egen stress. Nu är det påsk. Nu måste barnen få ägg och påskris. Så i år skiter jag i påsken. Åker till min vän i stockholm. Har det jävligt bra, skapar ”egentid” och är JAG i två dagar. Jag ser ganska häftig ut när jag är JAG. Har en keps som har leopardmönster inuti. Det syns ju inte ut, men jag vet ju att det är där. Finns där. Har köpt ett lila läppstift. Min vän sa att jag såg ut som JAG i det. Har inte fått vara jag på ett tag så det känns jävligt skönt.

Den här påskhelgen är min. Martin har sagt att han ska vara hemma och lukta på sina lp-skivor. Han sätt att vara jag. Alla har sitt sätt. Jag har mina färger och mönster. Jag är inte särskilt svart och vit. Jag får varna för viss sarkasm och ironi, känns det jobbigt? Jag är lycklig. Lycklig i mitt. Måste bara tycka jävligt mycket och vara förbannad. Få hyresvärden att måla alla lekställningar i hela området, fast de hade tänkt vänta i tio år om det inte vore för att JAG är JAG, och JAG är jävligt jobbig. Som en finne i röven, eller mellan ögonbrynen, som syns hela tiden.

Visa att du är lycklig, för fan!

Oh jag kräks och åter kräks. Kräks på lycklighetshysterin. Men varje dag ser jag verkligheten i vitögat. Mörka ringar under ögonen och oövertäkta finnar. Obrstat hår och kläder som är minst fem år för gammla. Ser alla mammor och pappor som pustar ut när dom lämnat barnen på dagis.

Idag mötte jag en mamma när jag kom till dagis, som hade lämnat sina två döttrar precis. Hon springer alltid därifrån. Har alltid bråttom dit och bråttom hem. Hon hade en skidjacka och ett par skitfula militärmönstrade byxor som svängde ut vid fötterna. Håret var utsläppt och oborstat. Hon sprang fram till fönstret och skulle vinka till sin ena dotter innan hon sprang till bilen. Såg henne på håll. När hon vände sig om såg jag att hon inte sminkat sig innan hon lämnade (hon brukar tydligen göra det förstod jag då) Hon såg helt vanlig ut egentligen. Så som jag också ser ut när jag går upp. Förutom att jag har mindre finnar. Ansiktet var rödflammigt och ringarna under ögonen räckte nästan ända ner til munnen. Blicken flackade. Hon hälsade. Hälsar alltid. utan att faktiskt se. Jag förstod då att hon var en utav dom. En av dom som är lycklig på facebook , twitter och instagram. Hon måste vara det. Jag är helt övertygad. En sådan som jagar like´s när hon instagrammar på kanten av bassängen vid dotterns simsskoleklass. Dit hon stresset som en dåre för att komma i tid. Kalla mig fördomsfull.

Jag är också en av dem. Som jagar like´s och bekräftelser. Facebook-beroende. Statusuppdaterar, väntar två minuter (en minut) loggar in, ingen like. Går och kissar. Kollar facebook. Två like´s. ok jag finns, vad bra, skönt bekräftad, check. Men vad jag däremot inte är, en sådann som bara lägger filter över livet på instagram, (har inte ens det och kommer inte skaffa det heller) och visar, hur lycklig jag är, för fan! Jag har ju köpt en ny hatthylla! ”Kolla vad fin den är”!!! Den matchar med mitt i övrigt stilfulla och vita hem ju förihelvete! ” Och kolla nu,! Jag ska bada i mitt dyra badkar, kolla!!” Jag är ju skiiit lycklig.

Hmm. Och ja, det finns ju de som är nöjda med det. Chabbychick hem, filter på instagram osv. Eller så är de bara för korkade för att ens bli uppröda över sammhälle, politik osv.

Många glömmer att det är dem som är sammhället. Det är du och du och du som kan förändra, förbättra och kanske brinna för något. En förening exempelvis. Det kan räcka för att känna sig behövd eller göra något för någon annan. Jag tror att det riktiga bekräftelsebehovet blir mer tillfredställt när man faktiskt gör något som förändrar för någon. Det lilla extra.

I fredags hade jag ett danspass på korpen. En av deltagarna frågade mig om lchf-kost för vegitarianer efteråt, för att hon hade problem med magen och ville testa detta. På onsdag är jag vikarie för det danspasset igen. då hoppas jag att hon kommer. För jag tänker undersöka och skriva upp vad jag tror är bra för henne att äta. Hon kommer nog bli mycket förvånad. Men glad. Och känna sig sedd och kanske att någon bryr sig om henne. Win – win situation. För när jag gjort det så kommer jag känna mig som världens bästa instruktör. En som bryr sig och gör det lilla extra.

Ni får ursäkta, men nu har jag en lista att göra. Lista med veg – lchfkost. Sedan ska jag titta om det är någon som läst bloggen, och hur många like´s jag fått på blogginlägget. Tack för idag.

När kärleken kändes i ut i armbågarna, och spetsiga skor.

Jag mins när jag var 17 år. 17 år i staden, men inte där jag växte upp, utan i en annan stad. Jag var förlorad i kärlek och det kändes i hela kroppen. Fest, dricka och blingbing. Percing i näsan och rosa solglasögon. Jag hade ett par spetsiga lila björnborg skor i mocka med pytteklack. Skitfula. Och en dyr vit peak performance dunväst, som pappa köpte på barkaby outlet. Bara för att han gillade att lägga pengar på oss. Syrran hade en svart. Iskall vintermorgon, kort jeanskjol och dunväst. Kände mig som en miljon. Lyssnade på, ”Det går bra nu” med Petter. Gick i staden på morgonen till skolan. Frös och var oragefärgad på händerna från gårdagens brun-utan-sol smörj. Fluffigt hår och spetsiga skor.  Hemma-permanetat-hår.  Kände mig kär mest hela tiden.

Hade danslektion i skolan, när ett blombud knackade på dörren. Det var till mig. Jävligt mycket röda rosor. Hmm. Han med ”skurt-kepsen” hade skickat blommor till mig. Fast det visste jag inte då. Uppståndelse blev det skålart. Haha. Han visste minsann hur man uppvaktade tjejer. Alla trackade honom bakom ryggen för att han hade ”skurt-keps” och häng på byxorna. Såg ut som typ ”Shaggy” Hela han var Shaggy. Han som sjunger ”you are my angel” vet ni. Stora muskler hade han också. Han fick följa med mig hem, hem till studenthemmet. Ville prata med honom. Ingen kände honom, han var ju ny på skolan. Det blev ingen långvarig romans. Lite synd. Han var ju jätte snäll. Shaggy-kopian. Svenne-shaggy. Men som det alltid var på den tiden, lyssnade på andra. Andra som inte kände honom. Han var ju inte som alla andra. Hade skurt-keps, och pumpade (redan då) på gymmet.

Det var så i den staden. Den lilla staden. Man fick inte vara annorlunda. Det var svårt att överleva i den lilla staden med lila-spetsiga-björnborg-skor. Eller Skurt-keps.

Men det var ju inte det jag skulle berätta om. Skulle ju berätta om när kärleken brändes och kändes ut i tårna. Armbågarna. Var ju kär i en annan kille. Året innan. Han bara återkom hela tiden. Gick inte att släppa. Första riktiga kärleken. Han och jag, jag och han. Blev ihop, gjorde slut, grät så mascaran kladdade på hela kudden. Lyssnade på Kent ”Utan dina andetag” Hela världen rasade. Blev ihop igen. Fast ändå inte. Inte så att någon såg. Oh vad kär jag var. Han hade mig i ett järngrepp. Pappa sa åt mig att jag inte skulle vara med den där, idioten, kallade han honom. Och såklart, pappa hade rätt. Men man lyssnar inte på sin pappa när man är 17 år.

Byggdegårdsfest. Sarranoff och ”Rihanna, pon de replay” Syrran körde sin lilla svarta golf, ut på slingriga vägar. Spydde i varje sväng. Tajta Cheap Monday jeans. Och söderblonderat hår. Det var så länge sedan. Bara tre år av ens liv. Kändes som en evighet. Fina tonåren. Tänk vad skönt att aldrig  behöva känna så igen. Hela livet rasade och man trodde aldrig man skulle bli vuxen, då när kärleken kändes enda ut i armbågarna.

Till er som minns, och var med i den lilla staden. Valdemarsvik.

Det finns alltid tid

någon har kommit på det uttrycket, det finns alltid tid. Tid till att träna syftar de på då. Tid för mammor och pappor att träna. Men alla familjesituationer ser ju inte likadana ut. Idag var jag och fikade och shoppade med en vän. Hon har nyligen separerat med sin sambo, de har två små barn ihop. Hon har barnen i veckorna och har inte så mycket tid över till sig själv, om någon tid alls förresten. självklart, som man alltid gör, pratade vi om träning och viktnedgång. Min vän berättade hur irriterad hon var på uttrycket, det finns alltid tid. Ja, det finns alltid lite tid här och där, men var finns orken och inspirationen, när man varit jävla fucking betjänt de tre sista timmarna på dagen, knappt ätit, inte skitit ifred torkad golv och bajs tills ens eget skit luktar som barnens. Handlat, svettats, uppfostrat, särat på syskonbråk hämtat/lämnad på dagis och alla trosor man äger ligger i en ledsen hög i tvättkorgen, eller för den delen utspritt i halva lägenheten. Eller fast, ni kanske inte har smutsiga kläder på golvet utspritt i hela lägenheten…men sån är jag. Emellanåt. Kom ifrån ämnet som vanligt…allafall. jag har en korg men träningsredskap i vardagsrummet, tanken är att jag ska använda den, sakerna i den, när det finns lite tid över, efter att man omedvetet somnat i barnens minimala säng vid nattning i. en halvtimme eller två. Men sanningen bara står och samlar damm. Och sakerna i korgen. Och jag och min vän plankan har inte setts de senaste månaderna. Då, när tid finns. Jag hoppas att den tiden kommer inom de senaste två veckorna , månaderna, hmm, åren. Och det gör nog min vän med. Men just nu, så finns inte alltid tid. Så är det. Den som säger något annans har antingen inga barn, eller, väldigt mycket barnvakt, eller väldigt stort ego. Eller en motivation att sudda ut allt vad småbarnsliv heter och innebär. Tack för mig.

peircingen !

moahaha ! var dock tvungen att dra lite i magen för att det ska synas. slappisskinnpunkse! nu har jag dock ett bra mål att deffa till beach tretton här kommer jag och min mammamage 🙂

Jag blir aldrig mer 25, igen.

Jag har precis fyllt 25. Jag har planerat att minns det här året. Året jag var 25 år. Imorgon ska jag peirca mig. Vissa kanske vill kalla det för livkris. Jag skulle vilja kalla det för att leva. Igår såg jag slutet av ett program som heter när livet vänder. Killen det handlade om hade fått en hjärnskada från en olycka uppfattade jag det som. Han sa; gör det du tänkt att du alltid velat göra, så kan du ångra dig imorgon, men då har du ju alla fall gjort det. De orden fick mig att le. Jag kommer tänka på det resten av livet tror jag. Vissa kanske skulle kalla det dumhet, men jag tror att man ska göra det man tänker och vill att man ska göra och inte det man förväntas göra.

Hmm

Jag vet inte om jag kan själv leva upp till mina egna ord här men jag har en känsla av att man alltid måste försvara sina val. När folk frågar vad man jobbar med måste man alltid köra en ordbajs om varför/ vad man har för plan med det och vad man gjorde innan för att komma fram till att det var det man skulle hålla på med. Tröttsamt. Jag har precis bakat lite. Ja, jag vet att klockan är halv tio, men jag har ju precis hittat mitt kall, vad jag vill göra och vad jag brinner för. Och jag trivs med det.

Jag pluggar till kock. Ganska tacksamt ämne att prata om när man får frågan om vad man gör. Det flesta är ju intresserade av matlagning. Det har ju också börjat anses som ett ”statusyrke” på senare tid. Höga poäng i vad-du-vill-göra-med-livet-tävlingen.

Jag ska bli platina-blond igen är min tanke. Störigt va? Tvåbarnsmorsan med två peircingar i navel och långt platinablont hår. Vem tror hon att hon är?! Och hur gammal tror hon att hon är förresten?! Långt är håret också, sådär så att många blir avundssjuka och man får komplimanger. Läste i ELLE:S senaste nr. ”Därför är män otrogna”. De flesta av männen han intervjuat, hade varit otrogna med kvinnor som hade långt hår. Det var också därför tjejer gav komplimanger till andra tjejer som klippt av sig håret. De tänkte ” yes, ännu en konkurant ute ur leken”. Ja alltså, det är ju inte så att jag påstår att jag har en lång rad med killar efter mig som väntar, bara för att jag har långt hår. Men när jag tänker efter så, när jag hade jättekort hår, fick jag extremt mycket komplimanger för det.

Så, tjejer, klipp inte av er håret. Och gör de saker som du tänkt göra länge.

Imorgon ska jag peirca mig. Jag blir aldrig mer 25 igen.

Det dem hittade på titthålsoperationen som jag skrev om i tidigare inlägg.

Vad är endometrios?

Endometrios – den dolda kvinnosjukdomen

• orsaken till endometrios är delvis okänd
• endometrios är en ”godartad” sjukdom
• vissa kvinnor med endometrios är symptomfria
• endometrios kan ge kroniska smärtor
• ungefär 10% av alla kvinnor i fertil ålder har endometrios
• endometrios kan komma i alla åldrar
• 25-50% av ofrivilligt barnlösa kvinnor har endometrios
• säker diagnos kan ställas med laparoskopi
• det tar i genomsnitt 5-10 år för att läkaren ska diagnostisera sjukdomen

Endometrios kommer av att livmoderns slemhinna (endometrium) finns på fel ställe; på t ex äggstockar eller äggledare. Endometrios är en vanlig men dold kvinnosjukdom som drabbar ca 5-10% av alla kvinnor i fertil ålder.

Det är en kronisk sjukdom som det ännu inte finns något bot för och man vet inte heller varför den uppstår. Det finns dock olika behandlingar att tillgå för att minska symtomen.

Livmoderslemhinna kommer ut i buken via äggledarna.

Endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig), metro (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken. Slemhinnan kapslas in och kallas cystor.

Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, urinblåsan och diafragma. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern.

Endometrios är en godartad sjukdom men den leder ofta till svåra livslånga smärtor.

 

Riskfaktorer

Vi vet inte vad som orsakar endometrios men det tros vara en kombination av flera faktorer:

• Multigenetisk, dvs flera gener
• Miljöfaktorer (virus, stress, gifter etc)

Det finns en sju gånger ökad risk för endometrios för förstagradssläktingar.

Bitar från endometriet når ut i buken via äggledarna, sk retrograd mens därav ger följande faktorer ökad risk:

• Riklig mens
• Långdragen mens
• Frekvent (dvs mindre än 28 dagars menscykel)
• Sen graviditetsdebut eller få graviditeter
• Adenomyos

Karpartunnelsyndrom,

Det här hittade en läkare på smärt och rehabliteringscentrum

Allmänt

Det är vanligt att man får stickningar och domningar i fingrarna, framför allt på natten. Om besvären känns i tummen, pekfingret, långfingret och eventuellt ringfingret kan det vara karpaltunnelsyndrom, som är vanligt men sällan allvarligt.

Karpaltunneln är en kanal som bildas mellan flera ben och ett kraftigt ledband i handloven. Genom den går en viktig nerv och senor till fingrarnas muskler. Karpaltunnelsyndrom orsakas av att utrymmet minskat och nerven och senorna kommit i kläm. Om trycket är kraftigt eller långvarigt kan nerven skadas. Karpaltunnelsyndrom kan innebära ett hinder i vardagen, om man får nedsatt känsel, får ont eller blir fumlig.

Om man är gravid eller har ett arbete med upprepande handrörelser där man använder mycket kraft i handen, ökar risken att man får karpaltunnelsyndrom. Besvären är vanligare hos kvinnor än hos män, och vanligast i medelåldern.

Besvären kan ibland vara tecken på andra sjukdomar, till exempel minskad hormonproduktion från sköldkörteln.

Behandling

Om man blir trött i handen för att man har använt den mycket ska man ta en paus eller pröva att använda andra handen.

Den vanligaste behandlingen är att man använder handledsstöd. Ibland kan det bli aktuellt med operation.

När ska man söka vård?

Om man har bestående domningar, fumlighet eller nedsatt kraft i handen ska man kontakta en vårdcentral.

Om man hastigt förlorar känseln eller blir svag i handen eller armen ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd om vart man ska vända sig.

Vad beror det på?

• Karpaltunneln är en trång kanal där senor och medianusnerven passerar.

Vad är en karpaltunnel?

Karpaltunneln är en kanal som bildas av handlovens ben och ett kraftigt ledband. Benen ligger formade som en ränna, och rännan täcks av det strama ledbandet. På så sätt bildas en tunnelliknande kanal, karpaltunneln. I denna kanal passerar en viktig nerv som kallas medianusnerven till tummen, pekfingret, långfingret och en del av ringfingret. Där går även nio senor till de muskler som böjer fingrarna. Karpaltunnelsyndrom orsakas av att det blir ett tryck mot medianusnerven i denna kanal.

Svullnad klämmer ihop nerven

Eftersom nerven har begränsad plats i karpaltunneln finns det risk att den kommer i kläm om utrymmet minskar. Att utrymmet i karpaltunneln minskar kan bland annat bero på

• att senhinnorna runt böjsenorna är svullna på grund av en inflammation
• att man har en inflammatorisk eller reumatisk ledsjukdom i handlovens leder, vilket gör att mjukdelarna i kanalen svullnar
• att vätska har samlats i kroppen på grund av graviditet eller andra hormonförändringar
• att man har, eller har haft, en svullnad i kanalen i samband med skador på mjukdelarna eller benbrott i handen.

Ofta går det inte att finna någon förklaring till varför det har blivit ett tryck på nerven.

Besvären är vanligare hos kvinnor än hos män, och vanligast i medelåldern.

Vanligt med besvär på natten

Det vanligaste symtomet vid karpaltunnelsyndrom är att man känner domningar och stickningar i händerna och fingrarna, framför allt på nätterna. Det är inte ovanligt att man vaknar på grund av besvären och måste skaka liv i handen, som känns helt avsomnad.

Besvären kan kännas obehagliga men är sällan allvarliga.

Man blir fumlig

Förutom domningar och stickningar i handen och de fingrar som nerven går ut till är det även vanligt att man får nedsatt känsel i de fingrarna. Det gör att man kan bli fumlig i handen. Fumligheten leder ofta till att man lätt tappar saker eller har svårt att få grepp om små föremål.

Framför allt tummen brukar förlora sin vanliga styrka. Musklerna i handens tumsida kan förtvina något. Man kan också känna smärta i handen och handleden. Ibland kan smärtan stråla ända upp mot axeln. Handen kan också kännas torrare än normalt.

Om man har bestående domningar, nedsatt kraft eller känner sig fumlig i handen kan det bli ett hinder i vardagen. Man bör söka vård om man i flera veckor har besvär som inte går över.

Kan bero på andra sjukdomar

Karpaltunnelsyndrom är vanligare om man har diabetes. Symtomen är också vanligare om man har ledgångsreumatism eller minskad hormonproduktion från sköldkörteln, hypothyreos.

Vibrerande verktyg kan orsaka besvär

Om man är högerhänt är det oftast i den högra handen som man får karpaltunnelsyndrom. Förklaringen är att besvären har samband med att man har belastat den högra handen. Vänsterhänta får oftast besvär i sin vänstra hand. Men man kan även få besvär med den andra handen än den man belastar mest och ibland är båda händerna påverkade.

Ofta kommer besvären utan någon speciell anledning, men ibland kan det bero på att man har jobbat långa pass med vibrerande verktyg eller utfört upprepade rörelser med handen.

Vanligt hos gravida kvinnor

Hos gravida kvinnor är karpaltunnelsyndrom relativt vanligt, främst från sjätte graviditetsmånaden och framåt. Orsaken är de hormonförändringar som man får under graviditeten. Obalansen i hormonerna påverkar kroppens vätskebalans och kan göra att det samlas mer vätska i kroppens vävnader. Det kan i sin tur orsaka tryck på nerven.

IBS – slaskdiagnos nr ett

IBS – känslig tarm

Sammanfattning

Allmänt

IBS innebär att man har olika besvär som har att göra med mag-tarmkanalen. Namnet är en förkortning av den engelska benämningen irritable bowel syndrome. Det finns inte något bra namn för IBS på svenska, men funktionella tarmbesvär används ofta eftersom det finns en rubbning i hur man upplever att tarmen fungerar. Sjukdomen brukar även kallas kolon irritabile eller känslig tarm. Det är inte klarlagt varför man får sjukdomen.

IBS smittar inte och kan inte utvecklas till cancer eller något annat allvarligt. Sjukdomen är vanligare bland kvinnor och börjar oftast i 30- till 40-årsåldern.

Symtom

Typiska besvär är

• magont, som går över när man tömmer tarmen
• förstoppning eller diarré, ibland växlande mellan bägge
• att besvären ska ha förekommit under lite längre tid än vad en vanlig magsjuka brukar göra.

Det är även vanligt med gasbesvär och att man inte känner sig färdig efter ett toalettbesök.

Behandling

Man har ofta IBS under många år med varierande grad av besvär, som kan lindras mycket genom att man undviker viss mat. Någon botande medicin finns inte, men det finns flera olika läkemedel som kan minska besvären.

Det finns inget råd som hjälper alla med IBS, utan man måste själv pröva sig fram till vad man mår bäst av. Regelbundna toalettbesök och motion brukar också göra att man mår bättre.

När ska man söka vård?

Man kan kontakta en vårdcentral om man orolig för sina besvär eller har besvär trots att man har prövat att behandla sig själv och om man tycker att besvären stör vardagen.

Man bör kontakta en vårdcentral om man

• är över 50 år och får besvär som man inte har haft tidigare
• går ner i vikt snabbt eller tappar aptiten
• har diarré i mer än en vecka
• har blod i avföringen eller svart avföring.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Vad händer i kroppen?

• 

  IBS drabbar främst tjocktarmen.

Maten sönderdelas i mag-tarmkanalen

När man sväljer mat går den först igenom matstrupen. Sedan passerar den i tur och ordning

• magsäcken
• första delen av tunntarmen – tolvfingertarmen
• resterande delar av tunntarmen
• tjocktarmen
• ändtarmen.

Alla delarna kallas tillsammans för mag-tarmkanalen. Maten ska på sin väg genom munhålan, matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen delas sönder i allt mindre delar. Födoämnena ska sedan tas upp till blodet genom små blodkärl som finns framför allt i tunntarmsväggens slemhinna. I tjocktarmen sugs vätska upp från tarminnehållet så att avföringen blir lagom fast.

Ökade besvär från tarmen
Längs tarmen löper muskler som arbetar på ett speciellt sätt, både för att det som finns i tarmen ska blandas, och för att det ska föras fram genom tarmen på rätt sätt. Tarmens rörelsemönster kallas för peristaltik. Rörelserna ger upphov till en tryckvåg som pressar tarminnehållet mot ändtarmen, på samma sätt som när man klämmer ut innehållet ur en kaviartub.

Rörelserna styrs av ett samspel mellan nerver och hormoner i tarmen och via nervbanor till och från hjärnan. Om man har IBS så har man en ökad retbarhet i nerverna i detta samspel. Det gör att tarmen kan upplevas som extra känslig.

Bra namn för IBS på svenska saknas

Det finns inte något bra namn för IBS på svenska, men funktionella tarmbesvär används ofta eftersom det finns en rubbning i hur man upplever att tarmen fungerar. IBS är en förkortning av det engelska namnet på sjukdomen, irritable bowel syndrome, som betyder ungefär lättretbar eller känslig tarm. Sjukdomen brukar även kallas kolon irritabile. IBS och kolon irritabile används lite blandat i texter, men de är båda uttryck för samma sak. Om man söker på internet kan stavningen ibland vara colon irritabile.

Sjukdomens orsaker är okända

Trots att det har forskats mycket om IBS är det inte känt vad sjukdomen beror på. IBS anses vara en sjukdom där flera olika saker tillsammans bidrar till besvären, bland annat psykosociala faktorer, förändringar i funktionen av tarmens egna muskler och nerver tillsammans med samspelet med nerver till och från hjärnan.

Många människor som har IBS-besvär upplever att orsaken skulle vara överkänslighet mot något i kosten. Därför försöker de bli av med sina besvär genom att ändra kostvanorna. Det finns vissa råd som man kan följa, men många gånger ger stora kostförändringar bara upphov till bristsjukdomar.

Det finns inget som talar för att sjukdomen är smittsam.

Många har besvär

Av de som söker hjälp för mag- och tarmbesvär har sex av tio IBS. Dessutom finns det många människor med samma besvär som inte söker vård.

IBS börjar vanligen i 30- till 40-årsåldern. Men sjukdomen kan likaväl börja när man är barn som i 60-årsåldern. Om man är ung behövs en mindre utredning än om besvären startar när man är äldre. Sjukdomen är vanligare bland kvinnor.

Vad kan man göra själv?

Eftersom det inte är klarlagt varför man får IBS är det svårt att veta hur man ska göra för att inte få sjukdomen. Förmodligen blir besvären värre av stress och oregelbundna mat- och toalettvanor. Om man har IBS ska man försöka följa råden under kapitlet Vård och behandling så gott det går.

Kan inte leda till cancer

IBS kan ibland ge mycket besvär och göra att livskvaliteten blir sämre. Men sjukdomen kan inte utvecklas till cancer eller någon annan allvarlig sjukdom. Det är heller inte någon sjukdom som kan botas med operation. Därför behöver man inte vara orolig för att man ska få stomi, ”påse på magen”, om man har IBS.

Symtom och diagnos

Magont, gaser, förstoppning och diarré

De typiska besvären när man har IBS är

• magont, som går över när man tömmer tarmen
• förstoppning eller diarré, ibland växlande mellan bägge
• ibland andra besvär som hjärtklappning, täta vattenkastningar, värk i underlivet.

För att få diagnosen IBS ska besvären ha börjat för minst sex månader sedan. Man ska ha haft smärta eller obehag i magen minst tre dagar per månad under senaste tre månaderna.

Om man har IBS brukar man dessutom ha besvär med gaser men också besvär från andra delar av kroppen.

Ont i magen

Man kan ha ont i magen på olika ställen och på olika sätt. Man kan till exempel få kraftigt magknip som beror på att gaser spänner ut tarmen. Den smärtan sitter för det mesta under någon av revbensbågarna, eller till vänster i nedre delen av magen. En molande värk kan uppstå när tarmen drar ihop sig. Smärtan blir ofta värre efter att man ätit, men minskar efter avföring.

Förstoppning och diarré

Avföringen växlar ofta mellan lös och hård. Ibland kan det vara en hård klump som kommer först och sedan blir det nästan diarré. Man kan också ha bara diarré eller bara förstoppning. Ofta har man en känsla av att man inte har tömt tarmen tillräckligt trots att man just har varit på toaletten. Ibland kan det tränga på så mycket att man måste skynda sig för att hinna till toaletten.

Gaser i magen

Ett stort bekymmer när man har IBS kan vara att man har mycket besvär av gaser i tarmarna. Gasbesvären kan göra att man släpper sig vilket kan kännas generande, men oftast blir mängden gas inte så stor att det luktar. Eftersom besvären brukar komma och gå kan man ibland vara fri från besvär långa perioder. Sedan kan det komma en period med mer besvär igen.

Gaserna kan ge ordentlig smärta i magen. Det beror antagligen på att tarmen plötsligt spänns ut i samband med att gasbubblorna flyttar sig.

Man kan känna sig uppblåst i magen av gaserna, och ofta blir det värre under dagen. Vid IBS har man inte alltid ökad mängd gas i tarmarna men ibland kan det vara så. Då kan det till exempel vara svårt att få ihop skärpet, eller att knäppa kjolen på eftermiddagen. Gasbesvären kan också bli värre efter att man har ätit vissa maträtter som till exempel kål, bönor och lök. Fibrer är gasbildande, och allt för mycket fibrer i maten eller fibrer i läkemedel mot förstoppning kan göra att gasbesvären blir värre.

Ovanligt att man har ont på natten

Det är inte så vanligt med smärtor under natten. På morgonen brukar besvären vara borta och magen känns inte längre så uppsvälld. Det beror förmodligen på att besvären är som värst när tarmen arbetar, det vill säga på dagen. Dessutom lämnar en hel del gaser ändtarmen under sömnen vilket gör att magen känns mindre svullen på morgonen.

Andra besvär

Den ökade retbarheten eller irritationen gäller inte bara tjocktarmen utan hela mag-tarmkanalen. Man kan alltså ha ökad retbarhet även i matstrupen eller i magsäcken. Det kan göra att man blir illamående.

Man kan också ha en ökad retbarhet i andra organ i kroppen, till exempel i könsorganen och urinvägarna. Det kan innebära att man behöver kissa oftare, vilket ibland kan förväxlas med blåskatarr. Det är inte heller ovanligt att man kan känna ett tryck i underlivet.

Kvinnor med IBS har ofta ont vid samlag och, om de inte använder p-piller, kraftig mensvärk.

Symtom från nervsystemet

Om man har IBS är det vanligt att man har ont, är orolig och mår dåligt. Man kan då få symtom från nervsystemet, som till exempel

• hjärtklappning
• svettningar
• huvudvärk
• trötthet.

 

 

Att vända sig innifrån och ut

Bara för att ett problem är litet betyder det inte att det försvinner. Martin säger så ibland. Och då när dom små problemen klumpar ihop sig, kan det ibland kännas helt övermäktigt som att man inte kan röra sig. Blir handlingsförlamad, och allt bara växer. Sen sitter man där och tjuter bara för att tvättkorgen är överfull eller golven är skitiga. I söndags kände jag så. det slutade med att jag slog i tån, och kastade en tallrik i diskhon. Sen började jag grina. Ibland känns bara allt övermäktigt, man känner sig helt fastklistrad i situationen. Vill bara springa därifrån, eller vara ett barn igen, bekymmerstlös. Bara små bekymmer. Men de försvinner ju inte för det. Tappar tråden.
Allafall. Det har ju blivit mer sådanna känslor sedan barnen kom. Men jag har alltid haft den där, känslan, när jag inte kan kontrollera situationen. En gång kastade jag en gaffel efter min storasyster när vi var mindre. Alla har ju sina sätt att agera ut känslorna på. Vissa vänder sig innåt, andra utåt. Jag börjar alltid gråta när jag är arg. Och blir sådär naken, så alla kan se hjärtat utanpå kroppen liksom. Har aldrig gillat att jag varit sådan. Speciellt inte när jag var yngre, men med åren har jag förstått att det endå kan var en styrka. Att visa hela insidan ut. Vissa vill inte se. Blir för jobbigt. Vissa känner med en. Och vissa är precis som jag. Naken. Innifrån och ut liksom.

 Maybe people only ask you how you’re doing
‘cause that’s easier than letting on how little they could care

Jackson Browne, The late show